Parish Hall

8 Mar

Den som väntar på något gott väntar oftast på ett Fredagsfläsk! Och som ni har väntat. En hel del vatten har runnit under redaktionens broar. Kontoret har omlokaliserats och jag har varit föräldraledig, återkommit till min tradiga arbetsplats samt blivit far till ett flickebarn. Renoverat kök och inte spelat några skivor alls. I ett tidigare inlägg väcktes frågan om hur en lång ledighet från det dagliga förvärvsarbetet skulle påverka bloggen. Nu vet vi! Det var inte så bra. Knäpptyst sedan mars 2012. Well well, nu ska vi låta bygones vara just bygones och ta nya tag. Ett år i taget och babysteps framåt som man säger.

Hur bättre göra nystart än att göra det tillsammans med förra årets bästa inköp, Parish Hall? En skiva som först plockades in på det snart så nygamla formatet CD och sedan på det just nu nygamla formatet LP. Vore jag Elton John hade jag köpt ett exemplar till varje hus!

Det fina med Parish Hall-plattan är att det inte finns så mycket att skriva om den, rent kuriosamässigt, och då blir det mer utrymme för mig och mitt trams. Jag tänker att vi stökar över det där med skivan och orkestern först så sparar vi utfyllnaden till sist. Det är väl så man angriper en matportion? Köttet först, såsen sedan, efter det potatisen och till sist peta runt lite bland ärterna och skrapa av dem i påsen för matavfall.

Parish Hall släppte bara en skiva. Parish Hall var en Powertrio. Parish Hall jämförs av någon anledning alltid med Jimi Hendrix Experience. Parish Hall står omskrivna på olika ställem på internet men det är samma text på alla ställena.

Här kommer den därför igen men nu översatt av uggeguggelmaskinen:

Parish Hall var en makt trio från Kalifornien Bay Area. Bandet bestod av Gary Wagner (gitarr, piano, sång), John Haden (bas), och Steve Adams (trummor). Specialiserat sig på en hårdrock / blues rock sound, var deras album ursprungligen släpptes i slutet av 1970 på en liten lokal Kalifornien skivbolag.

Påminner om ljudet av en annan populär trio av dagen hade Jimi Hendrix Experience, Parish Hall börjat vinna erkännande av vissa europeiska samlare av slutet av 1990, och original har hämtat höga priser på samlare marknader. Alla låtar på detta album är original skrivna av Wagner och håller sig väl i jämförelse med andra Hårdrock akter.

Elton John äger fler CD-spelare än vad hela befolkningen i Våxtorp sammanlagt gör. Och varje CD-spelare har en egen skivsamling. Och varje skivsamling har sin egen arkivarie.

Det som står är väl i stort sant. Omslaget skvallrar inte alls om vad som finns inuti. En kille med mörkt hår och manchesterskjorta. Bluesrock va? Det ser mer ut som att det ska vara något slags popskval i den lättlyssnade skolan. Man kan med lätthet räkna ut att det här är en skiva som för inte alltför längesedan stått i billighetsbackar både här och där och bläddrats förbi åtskilliga gånger, mycket tack vare sitt ganska anspråkslösa omslag. Jag hade gissat på en medioker eller sämre singer/songwriter. En amerikansk Stefan Andersson eller Ulf Lundell-figur. Så är alltså icke fallet. Bra driv. Spretig men välspelad gitarr. Enkel men effektiv rytmsektion. Trevlig sång.

Denna skiva skiljer sig i ärlighetens namn från en hel del av de andra skivor som omskrivits tidigare i denna nyväckta blogg. Det gör den på så vis att den innehåller till övervägande del ruggigt bra låtar. Den behöver inte förlita sig på en eller två rökare och i övrigt halvdant material. Det finns en variation och samtidigt en hög och jämn kvalitet som vi inte är helt bortskämda med, vi som inte bara konsumerar samlingsplattor och radiokanalens topp-tre-skval. Bäst av de bästa är bland andra Lucanna, We’re Gonna Burn Together, My Eyes Are Getting Heavy och How Can You Win. Den sistnämnda gjorde en gren av hembygdsorkestern en fin cover på i slutet av förra århundradet, kolla HÄR.

Ha en riktigt kort helg. Håll tummarna för att jag mäktar med ett fläsk snart igen. Kanske något med Ten Years After såhär i sorgen efter Alvin Lee. Var rädd om dig, ingen annan bryr sig!

Annonser

Ett svar to “Parish Hall”

  1. Cuby mars 8, 2013 den 9:40 e m #

    Det var ju för väl! Och en hembygdsorkester fick vara med dessutom…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: