Black Sabbath – Technical Ecstasy

19 Apr

Hänger du med din samtid vet du att dagens Fredagsfläsk är Pulled Pork. Sätt dig nu ner och njut av detta långkok som är mörare och mer lättsmält än alla andra fläsksorter.

Vi börjar dagens inlägg med en glad och två tråkiga nyheter varav två av dem är så gamla att de knappt är nyheter längre och den tredje har knappt hunnit svalna. För det första: Black Sabbath ska släppa en ny platta med originaluppsättningen (positiv nyhet). För det andra: Bill Ward ska inte få vara med (tråkig nyhet). För det tredje: Storm Thorgerson är död (tråkig nyhet).

Vi kan väl avhandla den nyheten som på pappret kan tänkas vara positiv. Black Sabbath ska släppa en ny platta med originalmedlemmarna. Det blir den första på en herrans massa år och den ska produceras av Rick Rubin. Den kommer att heta 13 och släpps i juni i år. Man kan lyssna på provsnuttar lite här och där. Hela låten God Is Dead finns nu att lyssna på HÄR.

I samma veva som planerna på en ny platta avslöjades tilkännagav bandet även att man skulle turnera en del.”Jippi!” var väl ordet på mångas läppar. Det är med skräckblandad förtjusning så klart. Man vill inte att det skall floppa, man vill inte att det skall vara trött och tråkigt. I andetaget efter klargjordes dessutom att originalsättningen inte längre omfattar Bill Ward. Jag skulle nu kunna lägga ett eller två stycken på att ondgöra mig över de trummisar som sedan dess har spelat med Black Sabbath men det tänker jag inte göra. Det är bra killar och kompetenta trummisar.

Jag kan däremot lägga ett stycke på att gnälla över ojämställdheten i många orkestrar och sällan har det tagit sig tydligare uttryck än i Black Sabbath säsongen 2012-2013. Det är klart det finns ett par andra fina exempel. Kiss och Slayer. Om inte skorna passar kan du ju alltid ge fan i att ha dem på dig. Bill Ward lät bli att ta på skorna när han presenterades vad han kallat ett osignerbart kontrakt. Resten är historia men knappast Rock N’ Roll-historia. Detta var alltså den lite ädre tråkiga nyheten.

Den färskare tråkiga nyheten är att Storm Thorgerson dog igår. Storm ingick i Hipgnosis, en konst- och designgrupp som gjort otaliga klassiska skivomslag. Han gjorde även omslaget till Technical Ecstasy. Omslaget spelar an på albumets titel och visar alltså två robotar som så att säga sätter på varandra. Ozzy (Sångare ibland i Black Sabbath, av många och av honom själv sedd som originalmedlem.) har beskrivit bilden som ”Två robotar som skruvar i en rulltrappa”. Storm själv sade att han ville fokusera mer på Ecstasy-biten än på Technical-biten. Du, kära läsare, får bilda dig sin egen uppfattning om huruvida Storm lyckades eller inte. HÄR finns en lista över omslag som Storm gjorde eller bidrog till. Man känner igen stilen efter ett tag.

Bill och Ringo, Ringo och Bill.

Bill och Ringo, Ringo och Bill.

Det finns en del mer eller mindre välkomna inslag på Technical Ecstasy. Syntar till exempel. Vi har Gerald Woodruffe på synt. Han är så anonym att han inte har någon wikipedia-sida, ändå är han med och spelar på skiva. Herregud, till och med Bill Ward har skrapat ihop en wikipediaartikel om sig själv. Man kommer lätt att tänka på Geoff Nichols. Killen som turnerade på klaviatur med Black Sabbath i en sättning som vid tidpunkten för dagens album stod och lurade bakom hörnet. Geoff kan du läsa om i inlägget som behandlar Black Sabbath – Heaven And Hell. Nog om det annars får ju keyboardisten större utrymme än han någonsin fått förut. Det finns även ett riktigt sömnigt försök till en boogie woogie-stänkare i Whitesnakes anda i form av Rock N’ Roll Doctor.

Storm Thorgerson tittar nästan på ett av sina mest kända omslag.

Storm Thorgerson tittar nästan på ett av sina mest kända omslag.

1976 när Technical Ecstasy spelades in var Bill Ward mer än välkommen att hjälpa till lite. Så till den milda grad att han till och med fick lov att sjunga på en låt och trumma på flera. It’s Alright är en riktigt bra låt som borde tillhöra Sabbaths örhängen. Jag får vansinniga Ringo Starr-sjunger-i-Beatles-vibbar, särskilt som Bill vid den här tidpunkten såg ut som Ringo eller kanske tvärtom. Om man var out and about i slutat av början på nittiotalet kunde man höra Axl Rose spela en lätt nonchalant version av It’s Alright med sitt band Guns N’ Roses, gärna med ett lätt nonchalant mellansnack precis innan.

Spår värda att nämna utöver tidigare nämnda är väl den NIB-doftande Dirty Women, Doom-rökaren You Won’t Change Me och galopp-rockaren Back Street Kids. Dessa är bra låtar och jag tycker att Technical ecstasy har ett rykte som inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Inte min verklighet i alla fall. Det är en riktigt bra skiva, särskilt om man sållar bort de sämsta spåren.

Vi lyssnar på Dirty Women och andas ut. Vi gillar läget ett litet tag och börjar sedan ladda för en ny arbetsvecka med full kraft. Ha en god helg. I morgon är det Record Store Day. Det innebär att du uppsöker din lokala skivaffär och gör dina veckoliga inköp på lördagen, precis som vanligt. Lycka till!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: